Jag har tänkt på det här ett tag och jag vet inte om jag skulle klara av mitt liv så bra utan detta. Ni som känner mig vet nog redan vad jag pratar om, såklart är det hundarna.

På grund av att jag har hundarna har jag alltid någon att prata med, skratta med och inte minst få tröst av. Det finns inget som är så härligt som när klara kryper upp i sängen för att trösta en. De lyssnar alltid när dedt behövs och jag har som sagt alltid något att göra. Det kanske låter tramsigt, men jag pratar väldigt mycket med hundarna. jag är i min och deras egna lilla värld när jag pratar, leker och gosar. Vissa skulle skratta och driva med mig över det, men jag bryr mig faktiskt inte. Jag är hellre i min fantastiska posetiva fantasivärld än i det gråa pessemistiska Sverige som jag stundtals blir påmind om. Jag har vänner och dem bryr jag mig om av hela mitt hjärta! De människor som inte gör mig glad, är tråkiga, och bara självupptagna skiter jag fullständigt i. Jag har alldrig varit den som försökt vara tuff, låtsas vara någon annan och jag kan säga att jag har fått toppen vänner, äkta vänner på grund av det.

Vet igentligen inte riktigt varför jag skriver det, men det är nog något som är viktigt för mig och något som jag vill att andra ska förstå. Om alla skulle respektera varandra och ha förståelse för andras olikheter skulle inte krig, racism och mobbing uppstå..



Mer kärlek och lite mer härliga människor skulle inte någon ta skada av ♥