I dagar, veckor har känslor spelat spratt med mig. Jag vet inte vad de vill eller varför. Jag är glad jag känner att jag hinner med och mina dagar är roliga. Ändå vill känslorna ta över, de vill få mig att gråta känna hopplöshet och göra så jag går vissa dagar med en klump i bröstet. De bara jävlas, skulle någon fråga om något var fel så skulle jag svara att det inte var det. för det är det ju inte, jag kan bara inte låta bli att känna såhär. Så nu vet jag inte riktigt vad jag ska göra. Jag vill vara glad och full av energi.

Idag på sången gick det sådär, det är så svårt allting och att det ibland ska gå bra och sen när man verkligen vill så går det inte. Det känns som man kämpar så mycket, övar och gör allt man ska men får inget tillbaka. Tröttsamt och värdelöst. Varför måste jag hålla tillbaka tårar, varför vill jag gråta för småsaker? Det är de som är problemet, jag är så grymt ömtålig och överkänslig just nu. Ändå kan jag inte sluta hoppas på att det en dag ska gå riktigt bra så man svävar på sköldpaddor för att det går så bra. Jag  borde också träna på basläxan men ska jag vara ärlig så känns det inte som om jag vill. Jag vill typ känna täcket mot ansiktet och känna lukten av mys.

Jag vet inte varför jag delar med mig av tråkiga tankar i bloggen, brukar inte göra det men på senare tid så är det de jag skriver. För så här är jag och känner mig just nu. Jag är inte så glad, jag är aningen hopplös. Hoppas ni orkar med mig ändå, KRAM!