skriva av sig

Det är ändå bara en vän typ som läser min blogg så jag kan lika gärna skriva av mig här. Jag sätter stolpar ivägen för mig själv, det är så jäkla dumt, onödigt, å varför gör jag så att jag misslyckas. Precis när jag trott att det hade börjat vänt så ser jag hur det är egentligen, ingenting fungerar, jag gör fel, jag känner mig misslyckad, jag är nog ganska misslyckad också. Fast jag vet att jag mycke väl skulle kunna vara inte så misslyckad. Jag skulle kunna vara lika bra som vem som helst, men det är jag inte.

Det blev så tydligt idag på kören, vi skulle träna inför avslutningen på hey jude och den andra låten men jag tror jag ska göra fel, det blir fel, jag sjunger fult, tappar bort mig. Jag bevisar för mig själv att jag är misslyckad och inte har någon som helst talang.. Jag blir så ledsen på mig själv, det är inte själva grejen hur det låter utan hur jag tänker och hur jag mår från att vara glad till deppig och känna paniken och tårarna i kroppen. Det hela slutade att jag gick ut och började gråta, darra och inte kunna andas normalt, det är ju normalt, inte. Men det hela visar ju bara hur otroligt mycket jag måste jobba med mig själv, och jag vet inte vad det beror på heller. Varför jag reagerar som jag gör.

Jag trodde att det hade blivit bättre, och jag har varit säkrare på mig själv från alla auditions och antagningsbesked, men vi får se. Det är väl bara att jobba på.


Låta känslorna ta över


Det kanske är bra ibland att släppa ut känslorna,

inte hålla inne och visa sin rätta känsla utåt.



 


En söndag i oktober

Tiden går snabbt men ändå känns dagarna så långa. vissa dagar räknar jag minuterna för att tiden ska ta slut. Andra dagar försvinner och plötsligt var dagen då inlämningsuppgiften skulle in eller dagen då jag skulle kunna den där låten. Tid är så relativt, jag har tid att göra det jag gör just nu. Men utnytjar jag tiden till just endast det så hinner jag inte leva, känna, vara glad och gråta. Kanske är det just det jag gör. Stoppar mitt liv med saker att göra så jag ska slippa tankar, känslor och känna mig ensam. Jag hatar att vara ensam. Det är det värsta som finns. Jag hatar att vara ensam med tankar som gnager. Tankar som bara snurrar och inte kommer någon vart, vart jag än tittar i mitt huvud så finns det inget ljus. Inget som leder vägen åt vilket håll jag ska gå åt för att må bättre.

 

Dock känner jag mig bättre, piggare än för några veckor sedan. Jag hatar fortfarande att behöva prestera, jag mår dåligt av att prestera. Eller snarare att känna mig oduglig. De tankarna etsar sig fast i mig, men hur gör man för att känna sig bra? Känna sig likvärdig och inte känna sig som den enda som inte kan något. För realistiskt sett kan det inte vara så, det förstår jag. Jag vill få bort den ologiska känslan jag känner. klarar inte av vardagen annars.

 

 


ledsen dag

Idag har allt kännts jobbigt, ledsamheten har funnits i kroppen, känslorna har tagit över. Jag har känt mig som sveriges mest omusikaliska, värdelösaste person. Jag kommer nog aldrig duga till det jag verkligen vill klara av. just så känns det idag, så kändes det igår. Hoppas det känns bättre imorgon.

 

Av någon anledning känns det som alla driver med mig, skrattar åt mig, att jag inte är något att ha och att allt jag tycker, värderar och bryr mig om tycker alla är konstigt. Är väl inte så igentligen får jag hoppas. Men så känns det, jag vill ha en lång kram, en genuin lång kram som gör att jag känner mig glad. Jag behöver en varm kram.

 

Nu ska jag se på IDOL , jag hoppas de är asdåliga så jag kan känna mig bättre än någon!

 


Alkohol, något som berör alla!

Det finns nog ingen i denna värld som inte kommer i kontakt med alkohol på något sett. Kanske är en i familjen alkoholist, kanske dricker du själv, kanske ser du dina föräldrar dricka eller sin kompis däcka i ett dike. På något sett berör det dig, kanske inte så starkt. Men visst väcker ämnet känslor hos folk. Det kan väcka glädje och minnen men också förakt och skam.

 

Jag tänkte skriva lite vad jag tycker om detta och även vad för känslor som väcks innom mig när man pratar om alkohol. Att jag fick upp tanken för att skriva om detta är för idag på jobbet pratade vi om alkohol och de tyckte det var konstigt att jag inte drack för det var ju de roligaste och bästa som fanns.

 

Jag kan säga att jag dricker inte för att jag tycker att det är dumt eller något man inte borde göra, tvärt om jag har inget emot det. Man kan ju säkert ha jätte kul med alkohol. Jag dricker inte för tillfället för att vid många tillfällen kan jag tycka att människor blir obehagliga och jag kan tycka det är otäckt när folk dricker. Vissa gör dumma saker, diskutioner blir till bråk och hjärncellerna försvinner en och en ju mer de dricker. Jag kan bli så arg på personer när de dricker till exempel min pappa. Han dricker inte ofta alls men när han gör det så dricker han för mycket. Jag vill inte veta av honom och han är ett exempel på obehag. Vissa som jag känner gör sig bara dumma och beter sig som a por innan alkoholen kommit i kroppen ens. Blir det okej att bete sig hur som helst för att man dricker? Absolut inte, i min mening i alla fall!

 

En annan anledning är för att jag har svårt att tappa kontrollen och dricker jag så är jag rädd att jag kommer göra saker jag ångrar. Jag är helt hundra på att jag kommer dricka säkert någon gång inom snar framtid då jag blir äldre och äldre och kommer då komma i kontakt med det mer. Jag vet också att jag säkert kommer bli för full och kommer ångra de beslut jag gjort men så får det vara. Jag har igentligen inte emot bilden av mig som dricker bara den grejen att man någon gång måste testa och jag vet att mistag kommer begås.

 

Det sista jag vill säga är nog i alla fall att jag inte är stolt över att inte ha druckit det är inget jag skäms över heller. Jag har aldrig varit lockad och tycker det är kul att stå emot när kompisar pressar en. då blir jag envisare. Så det var allt jag ville skriva, Karin den fina och rena som varken har druckit eller legat runt..

 

Ha en fin dag så skriver jag imorgon, hoppas ni orkade läsa!


RSS 2.0