Igår hade jag och Kim ett riktigt julbak med lussekatter, julmusik, förkläden, mjöl och fantastiska julcupcakes. Det är en så härlig känsla att göra missbildade lussekatter, sniglar, prästhår och sånnt som senare jäser och blir fina det kan ju jämföras med den fula ankungen som blir en svan i slutet om man vill det..

Idag har jag köpt julklappar med Kajsa, Kim och Moa. Men har en hel del kvar att köpa, jag är taggad! Jag ska också göra en egen önskelista. Kommer troligtvis inte få det som står på listan men man kan ju försöka lite smidigt sådär. Snart kommer nog en önskelista upp i alla fall, kanske kan hjälpa någon med ett tips eller två.

Nu ska jag äta lite julfika, natti ♥

Jag har tänkt på det här ett tag och jag vet inte om jag skulle klara av mitt liv så bra utan detta. Ni som känner mig vet nog redan vad jag pratar om, såklart är det hundarna.

På grund av att jag har hundarna har jag alltid någon att prata med, skratta med och inte minst få tröst av. Det finns inget som är så härligt som när klara kryper upp i sängen för att trösta en. De lyssnar alltid när dedt behövs och jag har som sagt alltid något att göra. Det kanske låter tramsigt, men jag pratar väldigt mycket med hundarna. jag är i min och deras egna lilla värld när jag pratar, leker och gosar. Vissa skulle skratta och driva med mig över det, men jag bryr mig faktiskt inte. Jag är hellre i min fantastiska posetiva fantasivärld än i det gråa pessemistiska Sverige som jag stundtals blir påmind om. Jag har vänner och dem bryr jag mig om av hela mitt hjärta! De människor som inte gör mig glad, är tråkiga, och bara självupptagna skiter jag fullständigt i. Jag har alldrig varit den som försökt vara tuff, låtsas vara någon annan och jag kan säga att jag har fått toppen vänner, äkta vänner på grund av det.

Vet igentligen inte riktigt varför jag skriver det, men det är nog något som är viktigt för mig och något som jag vill att andra ska förstå. Om alla skulle respektera varandra och ha förståelse för andras olikheter skulle inte krig, racism och mobbing uppstå..



Mer kärlek och lite mer härliga människor skulle inte någon ta skada av ♥

Solen syns inte så långt ögat kan nå, himlen är konstigt nog täckt av ett stort grått kletigt moln. Jag är glad ändå och njuter till fullo av dena gråa morgon. Jag har fått min sovmorgon som jag längtat efter, sov ända till kl halv 9. Kändes som en evighet.

Dagen som sådan hoppas jag ska innehålla lussekatts bak och mys med tända ljus och filtar. Kim ska nog komma hit om inget kommer ivägen för det och imorgon åker vi till borlänge för att köpa julklappar. Just nu sitter jag och spelar rolercoaster kingdom på facebook vilket är ett helt fantastiskt spel, jag älskar det! Man kan sitta där och stirra utan att göra något, det är ändå underhållande! Snart ska jag se på Everwood på kanal 5 och äta frukost till det. Är faktiskt sugen på frukost för en gångs skull!

Min blogg design är på G att bli klar har inte orkat än, undertiden får ni titta på min dumbo, headern ska jag behålla i alla fall för den är jag nöjd med, ♥

Nu händer det ni alla har väntat på, rumpnissarna tar av sig mössorna, fiskarna börjar att flyga och ingen har ätit upp mammas choklad i skåpet. Det är dags för mig att skriva mitt första blogginlägg. Jag kan se era förvånande blickar och ja, jag vet att ni tittar...

Man kan jämföra denna händelse med scharadtävlingen i Dobbido när Lasse Croner bokstavligen säger svaret till de som tävlar. För det är precis det jag har gjort. Ni behövde inte tänka bara sitta där och le med stora ögon och en dreggeldroppe i högra mungipan när ni är med om något historiskt, ja början på ett nytt kapittel i mitt intressanta liv.

Meningen med denna blogg är i alla fall för mig att skriva min känslor, tankar om dagarna som går. Det som upprör mig och det som glädjer mig, jag tror det är dags för mig att lära mig att skriva om mina känslor inte bara skratta bort dem. Kanske leder detta till en bättre Karin som kan förklara sina känslor i ord utan kroppsspråk och gester eller så slutar det som vanligt med ointressanta inlägg som: Det här har jag gjort idag osv. Jag är i alla fall motiverad och jag vill mer än nägonsin skriva, skriva bra till och med.

Så vad säger ni gubbar, hur känns det? Har ni kastat hatten och hoppat i sjön för att rädda era liv som i titanic eller sitter ni kvar på era stolar och lysnar på musiken när ni strax ska sjunka? Jag hoppas innerligt att när det är min tur att dö så har jag upplevt så mycket att jag är den som sitter kvar på stolen och njuter.

Nu ska jag i alla fall avsluta mitt första inlägg och bege mig till sängs som en trött björn när vinter kommer. Om jag har tur har jag samlat på mig tillräckligt med mat för att klara natten...